SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1smäll substantiv ~en ~ar smäll·en1hård knall ibl. i sam­band med explosion Nollpisksmällen kraftig smällrull­gardinen for upp med en smälläv. om före­mål e.d. som ger i­från sig så­dant ljud vid an­vändningpåsksmällpå smällengravidstarkt vard.de hade bara varit till­sammans i en månad när hon blev på smällen sedan 15922hårt (ljudligt) slag NollJFRcohyponymslag 1 stjärnsmällhan fick en smäll i huvudet så att han svimmadeäv. bildligtsvårt bak­slag skattesmällen ekonomisk smällbeslutet om ned­läggning var en fruktans­värd smällfå smäll på fingrarna bli rättadofta på ett genant sättföre­taget har fått smäll på fingrarna för dålig etik i sam­band med upp­köpet av konkurrenten ge ngn smäll på fingrarnarätta ngnofta på ett genant sättmarknads­domstolen gav före­taget smäll på fingrarna för att ha an­vänt vilse­ledande reklam slå två flugor i en smällsefluga 1 sedan 1605
2smäll substantiv ~et smäll·et(lätt) aga komm.JFRcohyponymsmisk förr fick barnen ofta smäll när de hade varit o­lydigasedan ca 1685