SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1smitt`a substantiv ~n smittor smitt·anöver­föring av smitt­ämne från en individ till en annan med.kontaktsmittasprida smittaut­sättas för smittaäv. om fullt ut­vecklad sjukdomrabiessmittasalmonellasmittasmå­barnen blev ut­satta för smittan sedan syskonen drabbats av den i skolansedan ca 1400Klosterläsningfornsv. smitta ’fläck; smitta’; av lågty. smitte ’fläck’, till smitten, se 2smitta; besl. med 1smita 2
2smitt`a verb ~de ~t smitt·ar1ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad (råka) över­föra egen infektion till med.jag är förkyld och vill inte smitta (ner) dig så jag tar inte i handsmitta (ner) ngn (med ngt)sedan ca 1655jfr fornsv. smitta ’fläcka, smutsa’; av lågty. smitten ’smutsa ned’ 2vara smittsam med.kik­hosta smittar mest den första tidensmittasedan 1807Subst.:vbid1-328477smittande, vbid2-328477smittning