SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 snarka snarkade snarkat verb snar`ka ● ge ifrån sig bullersamma andningsljud under sömn någon snarkar han låg på rygg och snarkade belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen); fornsvenska snarka; gemensamt germanskt ord av ljudhärmande urspr.; besläktat med snorkel snarkasnarkande, snarkning, snark SO Alfabetisk lista snarast adv. snarfager adj. snarfyndig adj. snargiller (giller) snargiller (snara) snarka verb snarkning subst. snarlig adj. snarligen adv. snarlik adj. snarstucken adj. Till alla ordböcker
