publicerad: 2021  
snaska snaskade snaskat
verb
snas`ka
1 äta (med smackande ljud) särsk. med av­seende på snask men äv. all­männare
någon snaskar (något) någon snaskar (något)
de snaskade på var sin varm korv
belagt sedan ca 1760; sv. dial. snaska 'gnaga; smaska; äta (som svin)'; trol. av ljud­härmande urspr.
2 rota i andras privat­liv
snaskeri
någon snaskar (i något)
belagt sedan trol. 1970-talet
3 ofta med partikelnner göra snaskig
någon snaskar (ner) (någonstans)
han har snaskat ner i köket
belagt sedan 1872
snaskasnaskande