publicerad: 2021  
träff träffen träffar
träff·en
substantiv
1 skott eller slag som träffar på av­sedd plats el. mycket nära den
träffprocent; fullträff
en rungande träff i mål­stolpen; hon sköt fem träffar av sex möjliga på figuren; flera träffar i skrovet på far­tyget; ut­manaren fick ta emot flera träffar i an­siktet
äv. om (effektivaste) kontaktpunkt mellan slag­redskap och projektil eller dylikt
felträff; snedträff
han fick perfekt träff med högerfoten på volley
äv. mer el. mindre bildligt om resultat vid riktig gissning
de chansade på Mozart och det blev träff
äv. om resultat vid kontroll eller dylikt
polisen fick träff vid en rutin­kontroll; en träff i DNA-registret
belagt sedan ca 1715; till träffa
2 i för­väg av­talat möte mellan två personer ofta spec. om rendezvous
en träff (med någon)
hon hade träff med sin pojk­vän
äv. om möte med flera in­blandade personer
föräldraträff; informationsträff; kamratträff
en träff (för några)
de an­ordnade en träff för pensionärerna
stämma träff komma över­ens om att träffasde hade stämt träff klockan åtta
belagt sedan 1842