SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1solitä´r adjektiv ~t sol·it·ärsom lever eller före­kommer ensam mest i fack­språkadmin.psykol.solitärväxtsolitära binäv.som präglas av ensamhet det solitära konstnärliga skapandetsedan 1769av fra. solitaire med samma betydelse; till 1solo
2solitä´r substantiv ~en ~er sol·it·är·envarelse eller växt som lever eller före­kommer ensam bot.yrk.zool.tigern är som vuxen en solitäräv. om före­mål, särsk.ensamt in­fattad större ädel­sten vanligen diamant sedan 1790 (om ädel­sten)