SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spö`a verb ~de ~t spö·aribl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad slå (ngn) upp­repade gånger med spö som bestraffning förr var det tillåtet att spöa elevernaäv. ut­vidgatslå ngn han spöade upp killen som muckade gräl med honom på pubenäv. bildligtvinna över de spöade hemma­laget med 4–0spöa (upp) ngnsedan 1821; 1935 i bet. ’besegra’Subst.:vbid1-339035spöande