publicerad: 2021  
speja spejade spejat
verb
spej`a
● noga leta med blicken efter någon/något
JFR spana
spejare
någon spejar (efter/på någon/något)
någon spejar (efter någon)
någon spejar (efter något)
någon spejar (på någon)
någon spejar (på något)
de spejade ivrigt efter land
○ ibland äv. med partikel, sär­skiltin få syn på efter att ha letat med blicken
någon spejar (in någon/något)
någon spejar (in någon)
någon spejar (in något)
han spejade in läraren
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska speia; av lågtyska speien med samma betydelse; besläktat med lat. spec´ere 'se'; jfr ur­sprung till spå
spejaspejande