publicerad: 2021  
spy spydde spytt, presens spyr
verb
● något var­dagligt ibland med partikel, sär­skiltupp, ut kräkas
spyfärdig
någon spyr (upp) (något)
hon var så trött att hon nästan spydde; han fick gå ut på toaletten och spy upp all maten
○ äv. bildligt, spec. om maskin eller dylikt
något (ut) något
smält­verken spyr ut flera hundra tusen ton svavel­dioxid årligen
spy galla över någon/något se galla
belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen); fornsvenska spyia; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. spu´ere 'spotta'; jfr ur­sprung till spe, spotta
spyspyende
spy ur sig