publicerad: 2021  
stämning stämningen stämningar
stäm·ning·en
substantiv
stäm`ning
1 (viss) till­fällig känsla som har viss orsak
han kom lätt i en melankolisk stämning
äv. om atmosfär eller dylikt i grupp
en mysig stämning; en familjär stämning; en hätsk stämning; en olustig stämning; en tryckt stämning; liva upp stämningen; piska upp stämningen
lägga sordin på stämningen; en fest med hög stämning; stämningen på jobbet var dålig
sär­skilt om stark el. hög­stämd så­dan
stämningsfull; stämningslyrik; stämningsmusik
komma i stämning
belagt sedan 1810; till 2stämma 1
2 kallelse av någon in­för dom­stol som svarande eller vittne
stämningsansökan
stämning (av någon)
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska stämning
3 justering av musik­instrument till rätt ton­höjd och rätta tonintervall
stämning (av något)
äv. om resultatet
pianot höll inte stämningen sär­skilt bra
belagt sedan 1711; till 2stämma 1