SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stå`plats substantiv ~en ~er stå|­plats·enplats för stående publik eller passagerare på idrotts­plats, i teater­salong, buss etc. trafik.JFRcohyponymsittplats ståplatsbiljettståplatsläktarehon fick ofta nöja sig med ståplats på tunnel­bananäv.ståplats­läktare den hög­ljudda publiken på ståplatssedan 1872