publicerad: 2021  
stärka stärkte stärkt, presens stärker
verb
stär`ka
1 göra starkare fysiskt el. (ofta) psykiskt
någon/något stärker någon/något (med något)
någon stärker någon (med något)
någon stärker något (med något)
något stärker någon (med något)
något stärker något (med något)
någon/något stärker någon i något
någon stärker någon i något
något stärker någon i något
stärka under­laget till huset; stärka familjens ekonomi; stärka samman­hållningen; stärka moralen; stärka sig med en kopp te; stärkande fysisk träning; stärkande sjö­luft; hon tog sig en stärkande sim­tur; han stärktes i sin över­tygelse
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska stärkia; bildn. till stark
2 ofta perfekt particip göra styv genom behandling med stärkelse med av­seende på (del av) klädes­plagg
stärkkrage; stärkskjorta
någon stärker något
ett stärkt för­kläde; stärkta spetsar
belagt sedan 1475 Stockholms Stads Tänkeböcker
stärkastärkande, stärkning