publicerad: 2021  
1stadga stadgan
stadg·an
substantiv
stad`ga
● stadighet
JFR stabilitet, styrsel
17-åringen är nästan 2 meter lång och har än­nu ingen stadga i kroppen
○ äv. bildligt, sär­skilt om hel­gjuten personlighet, lag­samman­hållning och dylikt
hon har ingen stadga än­nu och tar bara efter kompisarna; hemma­lagets försvar saknade stadga
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska staþge; till stadig
2stadga stadgan stadgor
stadg·an
substantiv
stad`ga
● formell före­skrift på visst om­råde el. för viss verksamhet
SYN. statut JFR förordning, 1lag 1, reglemente
stadgeenlig; stadgeändring; FN-stadga; ordningsstadga
brott mot stadgan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stadhge; bildn. till stadig
3stadga stadgade stadgat
verb
stad`ga
● fastställa i lag eller dylikt
JFR föreskriva, förordna 2, reglementera, stipulera
stadga (om) något/sats
stadga (om) något
stadga (om) sats
lagen stadgar (om) maximalt livs­tids fängelse­straff för förräderi
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska staþga
stadgastadgande
stadga sig