SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stagnera [staŋne´ra] verb ~de ~t stagn·er·argradvis upp­höra att ut­vecklas i positiv riktning NollJFRcohyponymavstanna ekonomin stagnerade och inflationen ökadehan an­sågs mycket lovande men ty­värr verkar han ha stagneratspec. i fråga om känslomässig ut­vecklingstagnera i fasta principerett stagnerat kärleks­förhållandestagnerasedan 1768av lat. stagna´re ’stå stilla’, till sta´gnum ’stilla­stående vatten’ Subst.:vbid1-339643stagnerande, vbid2-339643stagnering; stagnation