publicerad: 2021  
stelbent neutrum stel­bent, bestämd form och plural stel­benta
stel|­ben·ta
adjektiv
ste`lbentlångt andra e
● stel i benen
hon reste sig stel­bent upp från sin knä­böjande ställning (adverbial)
○ äv. bildligt onaturligt formell
stel­benta arbets­rätts­regler; en stel­bent hierarki
belagt sedan 1741; 1910 i bet. 'osmidig'