tryckår: 2009
sten
substantiv ~en ~ar
sten·en●bergmaterial som består av olika mineraler
geol.stenblockstenhällstentrappagråstenkalkstennaturstensandstenkyrkan uppfördes i sten○äv. om (naturlig) del av sådant material, av växlande storlekstenhögmånstenrullstensmåstensprängstende plockade stenar på strandenhon fick en sten i skon○spec. om värdefull typädla stenar och juveler○äv. om föremål som är uthugget ur el. format av sådant el. liknande materialvanligen i sammansättn.
gravstenkullerstenkvarnstenrunstenslipstentegelsten○spec. i curlinghan lyckades få in stenen i boet○spec. äv. om bricka i go-spel○äv. om föremål av annat hårt material, särsk. om oönskad bildningstenfruktgallstennjursten○äv. bildligt med utgångspunkt i stenens hårdhet, tyngd el. orörlighetstenansiktestendödstenhårdhan stod som huggen i stenhan kunde inte simma och sjönk som en stende vises stendet underbara ämne som kunde förvandla oädla metaller till guldoch bota alla sjukdomar m. m.; enl. alkemisterna
en munk anförtrodde drottningen att han funnit de vises sten som skulle skänka evig ungdom och hälsa
droppen urholkar stenensedroppe
en sten faller från ngns bröst/hjärta
ngn känner sig mycket lättad
en sten föll från hennes bröst när hon fick veta att hon skulle få behålla jobbet
ha ett hjärta av stensehjärta 1
hugga i stengrundligt missta sig
de som spådde partiets undergång högg i sten
inte lämna sten på sten
förstöra alltingngt åld., urspr. bibl.
byn är sönderbombad och militären har inte lämnat sten på sten
lägga sten på bördaöka redan stora svårigheter
nedläggningen av fabriken lade sten på börda i kommunen som länge haft hög arbetslöshet
(man ska) inte kasta sten i glashus(man ska) inte kritisera andra för fel som man själv har
att man inte ska kasta sten i glashus fick han lära sig när han, nykterhetskämpen, själv ertappades med att köra berusad
sjunka som en stensesjunka 1
tuktad stenkanthuggen sten med jämna ytoröver stock och stensestock 1
sedan 400-taletrunsten, Rö, Bohuslän (Krause)runform [s]tain, vanligen övriga runformer stain, stin, fornsv. sten, gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ngt stelnat’ och besl. med stearin
Lägg icke blommor, band och fransar på vården över deras ben, ej livet gav dem gröna kransar men sten. På vårdarne lägg sten!Oscar Levertin, På judiska kyrkogården i Prag (i Legender och visor, 1891)
substantiv ~en ~ar
sten·en●bergmaterial som består av olika mineraler
geol.stenblockstenhällstentrappagråstenkalkstennaturstensandstenkyrkan uppfördes i sten○äv. om (naturlig) del av sådant material, av växlande storlekstenhögmånstenrullstensmåstensprängstende plockade stenar på strandenhon fick en sten i skon○spec. om värdefull typädla stenar och juveler○äv. om föremål som är uthugget ur el. format av sådant el. liknande materialvanligen i sammansättn.
gravstenkullerstenkvarnstenrunstenslipstentegelsten○spec. i curlinghan lyckades få in stenen i boet○spec. äv. om bricka i go-spel○äv. om föremål av annat hårt material, särsk. om oönskad bildningstenfruktgallstennjursten○äv. bildligt med utgångspunkt i stenens hårdhet, tyngd el. orörlighetstenansiktestendödstenhårdhan stod som huggen i stenhan kunde inte simma och sjönk som en stende vises stendet underbara ämne som kunde förvandla oädla metaller till guldoch bota alla sjukdomar m. m.; enl. alkemisterna
en munk anförtrodde drottningen att han funnit de vises sten som skulle skänka evig ungdom och hälsa
droppen urholkar stenensedroppe
en sten faller från ngns bröst/hjärta
ngn känner sig mycket lättad
en sten föll från hennes bröst när hon fick veta att hon skulle få behålla jobbet
ha ett hjärta av stensehjärta 1
hugga i stengrundligt missta sig
de som spådde partiets undergång högg i sten
inte lämna sten på sten
förstöra alltingngt åld., urspr. bibl.
byn är sönderbombad och militären har inte lämnat sten på sten
lägga sten på bördaöka redan stora svårigheter
nedläggningen av fabriken lade sten på börda i kommunen som länge haft hög arbetslöshet
(man ska) inte kasta sten i glashus(man ska) inte kritisera andra för fel som man själv har
att man inte ska kasta sten i glashus fick han lära sig när han, nykterhetskämpen, själv ertappades med att köra berusad
sjunka som en stensesjunka 1
tuktad stenkanthuggen sten med jämna ytoröver stock och stensestock 1
sedan 400-taletrunsten, Rö, Bohuslän (Krause)runform [s]tain, vanligen övriga runformer stain, stin, fornsv. sten, gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ngt stelnat’ och besl. med stearin
Lägg icke blommor, band och fransar på vården över deras ben, ej livet gav dem gröna kransar men sten. På vårdarne lägg sten!Oscar Levertin, På judiska kyrkogården i Prag (i Legender och visor, 1891)
