publicerad: 2021  
sten stenen stenar
sten·en
substantiv
berg­material som består av olika mineraler
stenblock; stenhäll; stentrappa; gråsten; kalksten; natursten; sandsten
kyrkan upp­fördes i sten
äv. om (naturlig) del av sådant material, av växlande storlek
stenhög; månsten; rullsten; småsten; sprängsten
de plockade stenar på stranden; hon fick en sten i skon
spec. om värde­full typ
ädla stenar och juveler
äv. om före­mål som är uthugget ur el. format av sådant el. liknande material vanligen i sammansättn.
spec. i curling
han lyckades få in stenen i boet
spec. äv. om bricka i go-spel
äv. om före­mål av annat hårt material, sär­skilt om oönskad bildning
äv. bildligt med utgångs­punkt i stenens hårdhet, tyngd el. orörlighet
han stod som huggen i sten; han kunde inte simma och sjönk som en sten
de vises sten det underbara ämne som kunde förvandla oädla metaller till guldoch bota alla sjukdomar m.m.; enl. alkemisterna: en munk an­förtrodde drottningen att han funnit de vises sten som skulle skänka evig ungdom och hälsa
droppen ur­holkar stenen se droppe
en sten faller från någons bröst/hjärta någon känner sig mycket lättaden sten föll från hennes bröst när hon fick veta att hon skulle få behålla jobbet
ha ett hjärta av sten se hjärta
hugga i sten grundligt miss­ta sigde som spådde partiets under­gång högg i sten
inte lämna sten på sten något ålderdomligt, ur­sprungligen biblisktförstöra all­tingbyn är sönder­bombad och militären har inte lämnat sten på sten
lägga sten på börda öka redan stora svårigheterned­läggningen av fabriken lade sten på börda i kommunen som länge haft hög arbets­löshet
(man ska) inte kasta sten i glas­hus (man ska) inte kritisera andra för fel som man själv haratt man inte ska kasta sten i glas­hus fick han lära sig när han, nykterhets­kämpen, själv ertappades med att köra berusad
sjunka som en sten se sjunka
tuktad sten kant­huggen sten med jämna ytor
över stock och sten se stock
belagt sedan 400-talet (runsten, Rö, Bohuslän (Krause)); runform [s]tain, vanligen övriga runformer stain, stin, fornsvenska sten, gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'ngt stelnat' och besläktat med stearin
Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten! Oscar Levertin, På judiska kyrko­gården i Prag (i Legender och visor, 1891)