SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stick`ling substantiv ~en ~ar stick·ling·enav­skuren stam-, gren- eller rotdel av en växt, som sticks ner i jorden för att slå rot och bilda ny planta eller ympas på annan växt främst betr. trädgårds- och kruk­växter bot.JFRcohyponymskott 3 späda, ny­planterade sticklingarsätta sticklingarsedan 1830av ty. Steckling med samma betydelse; nära besl. med 2sticka