publicerad: 2021  
epok epoken epoker
epok·en
substantiv
[-å´k]
1 bestämd (längre) tids­period vanligen med tanke på någon viktig tankeriktning, organisationsform el. person
JFR era, period 1, skede, tidevarv, tidsålder
stilepok
(under) en epok (av något) en epok (i något)
en mörk epok i landets historia; ekon från en svunnen epok
○ spec. under­avdelning av en geologisk period
○ ofta bildligt (i vissa ut­tryck)
med NN går en epok i graven
belagt sedan 1768; av franska époque med samma betydelse; av grek. epokhe´ 'vilo­punkt'
2 betydelse­full tid­punkt när något sker som orsakar en vänd­punkt t.ex. vad gäller förhärskande ideal
en upp­sättning som kom att bilda epok i svensk teaterhistoria
belagt sedan 1741