SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1still`a adjektiv, ingen böjning som inte rör (mycket) på sig om person el. före­teelse admin.JFRcohyponymorörlig den blanka vatten­ytan i en stilla dammhans händer var aldrig helt stillaäv.lugn och tyst ofta med (mer el. mindre ut­talad) religiös bi­betydelse en stilla junikvällhon bad en stilla bönäv. om (profan) handlingförsynt, stillsam en stilla undrani sitt stilla sinnesesinne 2 stilla veckanse1vecka sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. stilla; av lågty. stille med samma betydelse; besl. med 1stall Stilla natt, heliga natt! Allt är frid.Psalmboken 114:1 (svensk text Carl Oscar Mannström 1915)
2still`a adverb utan att röra sig i fråga om person el. före­teelse Nollstillasittandestillaståendestå stilla!lill­pojken kan aldrig sitta stillaäv. ut­vidgat (ofta i religiösa samman­hang)lugnt och tyst mor­modern av­led stilla i nattsedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendarium
3still`a verb ~de ~t still·arfå att dämpas eller upp­höra med avs. på starkt kroppsligt behov el. o­behagligt sinnes­intryck NollJFRcohyponymmildracohyponymlindra stilla smärtanstilla hungern med några smör­gåsaräv. med avs. på själslig upp­levelsestilla o­ronfå sin ny­fikenhet stilladäv. konkretstilla blod­flödetstilla ngtsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. stilla; till 1stilla Subst.:vbid1-342335stillande