SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stimm`a verb ~de ~t stimm·ar1tala med höga röster om grupp av personer, särsk. barn (som ofta är in­begripna i flera o­lika sam­tal) komm.JFRcohyponymväsnascohyponymglammacohyponymsorla klassen stimmade som vanligtstimmasedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. stima; till stim 2gå i stim om fisk zool.sillen stimmade runt ekanstimmasedan ca 1690Subst.:vbid1-342500stimmande; 2stim (till 1)