tryckår: 2009
stimm`a
verb ~de ~t
stimm·ar1tala med höga röster
om grupp av personer, särsk. barn (som ofta är inbegripna i flera olika samtal)
komm.JFRcohyponymväsnascohyponymglammacohyponymsorla
klassen stimmade som vanligtstimmasedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. stima; till stim
2gå i stim
om fisk
zool.sillen stimmade runt ekanstimmasedan ca 1690Subst.:vbid1-342500stimmande;
2stim (till 1)
