SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sting substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sting·et1(smärtsam upp­levelse av) in­förande av ngt vasst i hud fysiol.SYN.synonym2stick 1synonymstygn 2synonymstyng 1 getingstingnålstinghan kände ett sting i fotenäv. om annan plötslig, o­behaglig upp­levelsehon kände ett sting av av­undsedan 1467Arboga stads tänkebokfornsv. sting; till stinga; jfr styng 2det att vara fart­fylld och handlings­kraftig psykol.JFRcohyponymsnärt 3 en tidning med stinghan har tappat stingetdet är inget sting i henne längrespec. i fråga om handlinghan har inget sting i slaget längresedan 1935