SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sto`rhet substantiv ~en ~er stor·het·en1ngt som kan mätas och jäm­föras med ngt annat av samma slag; om t.ex. tal el. viss längd, area el. volym fys.mat.JFRcohyponymmått 1 jäm­förbara storheteri tillämpad matematik an­vänds ofta en bok­stav för en viss o­bekant storhet, t.ex. I för ström­styrka och R för mot­ståndäv. om annan enhetsomliga an­ser att folk­omröstningar och parlamentarism är två o­förenliga storhetersedan 17872det att vara fram­stående in­om visst om­råde storhetsdrömBellmans storhet som Stockholmsskildrareäv. om personlands­hövdingar, general­direktörer och an­dra storhetersedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. storhet