publicerad: 2021  
stråke stråken stråkar
stråk·en
substantiv
strå`ke
● elastisk trä­stång mellan vars ändar ett hartsat tagel­band är spänt och med vilket vissa sträng­instruments strängar stryks så att de bringas att ljuda
JFR frosch
stråkföring; fiolstråke
○ ofta (sär­skilt i plur.) med tanke på instrumentet el. musikern
stråkkvartett; stråkorkester
en orkester med tio stråkar
belagt sedan 1579; grundbet. 'det man stryker med'; till stryka