SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stråt substantiv ~en stråt·envanligen i sammansättn. färd­väg trafik.JFRcohyponym1bana 1 villostråtde tog en sydlig stråtofta mest med tanke på viss aktivitet el. visst syftefriarstråtrymmarstråtäv. bildligthögt.han har nu kommit halv­vägs på livets stråtsedan mitten av 1300-talet SOU; formen stråt 1535Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. strata ’gata; väg’; ur lat. (vi´a) stra´ta ’(väg) som är sten­lagd’; samma ord som eng. street, ty. Strasse ’gata’