SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1strö verb ~dde ~tt, pres. ~r ibl. med partikel, särsk.ut låta (ngt fin­fördelat) falla här och där in­om visst om­råde kokk.ströbrödströ salt på äggetströ lite persilja på potatisenströ (ut) den gravade rommen på laxenströ den rivna osten över korvenäv. med avs. på o­lika före­mål(slarvigt) sprida han strör all­tid sina små­prylar om­kring sigäv. bildligt, spec. med bi­betydelse av slöserihan strödde pengar om­kring sighon strödde sarkasmer om­kring sigspec. äv. i ut­tryck för sporadisk före­komsti sammansättn. el. perf. part. ströjobbströvisströdda replikerströdda an­märkningarströ (ut) ngt (på/över ngt), strö ngt (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ströia; gemens. germ. ord, besl. med strå Subst.:vbid1-345787ströende
2strö substantiv ~et strö·etfin­fördelat material som an­vänds som under­lag i spilta om t.ex. halm el. torv­strö jordbr.ströbäddströhalmsedan 1595