SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
strömm`a verb ~de ~t strömm·arofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in, ner, till, ut rinna med tämligen stor kraft om större vatten­mängd geogr.JFRcohyponymflöda 1cohyponymforsacohyponymflyta 2cohyponymspola 1cohyponym2spruta 1 vattnet strömmade in i bassängenåns strömmande vattenäv. om annan vätska, ibl. som över­driftblodet strömmade (ut) ur sårettårarna strömmade ner­för hennes kinderäv. bildligt, spec. om luft, ljus el. ljudljuset strömmade in genom persiennernamusiken strömmade ur hög­talarnakall luft strömmade ner över Skandinavienspec. äv. om grupp av personer, före­mål e.d.vanligen med partikel, särsk.in komma i stort an­tal och vanligen relativt snabbt flyktingarna strömmade in över gränsenanmälnings­avgifterna till konferensen började strömma inspec. äv. om känsla e.d.han kände vreden strömma tillströmma (in/ner/till/ut) (ngnstans)sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. ströma; till 1ström Subst.:vbid1-345905strömmande, strömning