SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
strafföreläggande [straf`-] substantiv ~t ~n straff|­före·lägg·and·etförfarande som inne­bär att en å­klagare före­lägger en miss­tänkt person ett visst straff i form av böter som alternativ till å­tal vid ringare brott, t.ex. trafik­brott jur.sedan 1942