tryckår: 2009
stre`ta
verb ~de ~t
stret·ar1arbeta hårt
arb.bonden stretade på sin åker○spec.ofta med partikelnemot
spänna sina krafter för att komma fram eller för att göra motstånd
JFRcohyponymspjärna
hunden stretade i koppletde stretade uppför backen med sina cyklarbortalaget stretade emot bra men förlorade till sist knappt○äv. i fråga om själslig ansträngningofta med partikelnemot
hon ville inte gifta sig och stretade emot i det längstastreta (emot) (SÄTT), streta (ngnstans) (med ngn/ngt)sedan 1637sv. dial. streta ’skreva med benen; anstränga sig’
2spreta
Nollhårtestarna stretade åt alla hållstreta (ngnstans)sedan 1772Subst.:vbid1-344663stretande
