publicerad: 2021
stryk
stryket
stryk·et
substantiv
●
vanligen obestämd form
kroppslig bestraffning
få stryk; åka på stryk
○
äv.
smällar och stötar
en ishockeyspelares kropp får ta mycket stryk; bilen fick ta mycket stryk på de dåliga vägarna
○
äv. om nederlag i match eller dylikt
Tre Kronor fick stryk av Finland
○
äv. bildligt
han fick ta mycket stryk i debatten
ett kok stryk
en omgång strykde fick ett rejält kok stryk
ful som stryk
se
ful
tigga stryk
uppträda fräckt och provocerandehan är en bråkstake som verkligen tigger stryk
belagt sedan 1697;
till
stryka
