SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stu`diecirkel substantiv ~n studiecirklar studie|­cirkl·armindre grupp personer som gemensamt studerar ngt vanligen vid studie­förbund el. privat pedag.yrk.studiecirkelverksamhethon gick i studiecirkel och läste italienska på kvällarnaen studiecirkel (i ngt), en studiecirkel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1895