publicerad: 2021  
stuka stukade stukat
verb
stu`ka
1 skada (hand- eller fot­led) genom kraftig vridning så att leden kan svullna
JFR vricka 1
stukning
någon stukar något
han stukade foten när han åkte skidor
belagt sedan 1888; sv. dial. stuka 'slå; samman­packa'; av lågtyska stuken med samma betydelse; jfr ur­sprung till stock
2 ibland med partikelntill kraftigt ändra form på något, genom att vika kanter eller dylikt
någon stukar (till) något
stuka till hatten; en lång stukad mösskärm
belagt sedan 1869
3 vanligen perfekt particip göra öd­mjuk genom att besegra, snäsa av eller dylikt
JFR förödmjuka, kväsa
någon är stukad (av någon)
de var slok­örade och stukade efter den snöpliga förlusten
belagt sedan 1870
stukastukning
stuka sig