SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stut substantiv ~en ~ar stut·enkastrerad tjur­kalv dvs. ung oxe jordbr.zool.sedan 1311 (som till­namn)vidimeringsbrev utfärdat av släktingar till fru Katarina från uppländska Steninge (Svenskt Diplomatarium)fornsv. stuter ’ung oxe eller tjur’; urspr. ’ngt av­trubbat’; jfr isl. stútr ’den trubbiga ändan av ett horn’