SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1styr`ka substantiv ~n styrkor styrk·an1inne­boende muskel­kraft hos person el. djur (el. kropps­del) fysiol.utstr.JFRcohyponymkraft 1cohyponymork styrkeprovstyrketräningarmstyrkabenstyrkamuskelstyrkaråstyrkafysisk styrkahon har ingen styrka i armarnaäv. om (stabil) själslig förmågasjälsstyrkamental styrkahans styrka ligger i hans tåla­moderfarenheten gav henne styrka att klara sig självspec. i ett fast ut­tryckenighet ger styrkaspec. om intellektuell förmåga (i ngt av­seende, ofta i jäm­förelse med förmåga på an­dra om­råden)matematik har aldrig varit hans styrkaäv. mer abstrakt(stor) handlings­kraft och makt styrkebalansstyrkeförhållandeäv. i fråga om före­mål(stor) håll­fasthet testa nylon­linans styrkaäv.intensitet ljudstyrkaljusstyrkaströmstyrkavinden av­tog i styrkastriderna fort­satte med o­förminskad styrkajord­bävningens styrka på Richterskalan var 6,5sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. styrker, styrk; bildn. till stark 2(grad av) in­tryck på sinnena el. kroppen; särsk. i fråga om lukt och smak kokk.kryddstyrkasmakstyrkaspec. om alkohol­haltalkoholstyrkasedan 17343trupp ofta med bestämd upp­gift mil.pansarstyrkapolisstyrkaen freds­bevarande styrkastor­makten drog bort styrkorna från om­rådetäv. om annan grupp av personerpersonalstyrkaföretags­ledningen varslade om att halva styrkan måste gåsedan 1697
2styr`ka verb styrkte styrkt, pres. styrker styrk·er1ge kroppslig eller själslig styrka fysiol.psykol.JFRcohyponymstärka 1 styrka sig med en kopp kaffehennes råd styrkte honom i hans beslutstyrka ngn (i/med ngt)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. styrkia; till 1styrka 2bekräfta ut­saga e.d. samh.JFRcohyponymdokumenteracohyponymintyga styrka dokumentets äkthethan kunde inte styrka att han hade varit på bio när mordet skeddestyrka ngt/SATS (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-346937styrkande