publicerad: 2021  
subjekt subjektet, plural subjekt, bestämd plural subjekten
sub·jekt·et
substantiv
subjek´t
1 sats­del som (normalt) betecknar den som handlar eller det som åstad­kommer något
JFR objekt 2
i satsen "katten jagar råttan" är "katten" subjekt
egentligt subjekt sats­del som med en enkel om­skrivning kan fungera som vanligt subjekti vissa meningar med "det" (som formellt subjekt): i meningen "det sitter en pojke i sand­lådan" är "en pojke" egentligt subjekt och "det" formellt subjekt (jäm­för "en pojke sitter i sand­lådan")
formellt subjekt ordet "det" i subjekts­position när ett annat ord är egentligt subjekt
belagt sedan 1806; av lat. subjec´tum 'grundbegrepp'; till sub- och lat. jac´ere 'kasta'
2 väsen som upp­fattar något
○ ofta äv. om själv­ständigt tänkande och handlande väsen
rättssubjekt
i äldre romaner fram­står kvinnorna mera sällan som subjekt
belagt sedan 1798
3 det egna jaget
belagt sedan 1798