SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
subordine´ra verb ~de ~t sub·ord·in·er·arunder­ordna mindre brukl.mil.en dominant kultur och en subordineradsubordinera ngn/ngt (under ngn/ngt)sedan 1727av medeltidslat. subordina´re med samma betydelse; till sub- och lat. ordina´re ’ordna’; jfr ordinera Subst.:vbid1-348519subordinerande, vbid2-348519subordinering; subordination