SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
su`rna verb ~de ~t sur·nar1bli sur kokk.sesesur 1 mjölken surnadesurnasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. surna; till sur 2vanligen med partikelntill bli irriterad och grinig vard.komm.han surnade till ordentligt när posten inte kom i tidsurna (till)sedan 1825Subst.:vbid1-349364surnande, vbid2-349364surning