publicerad: 2021  
svänga sig svängde svängt, presens svänger
sväng·er sig
verb
sväng`a sig
1 röra sig i viss riktning
svängande
någon/något svänger sig någonstans
någon svänger sig någonstans
något svänger sig någonstans
hon svängde sig upp i sadeln
belagt sedan 1640
2 komma med undan­flykter
någon svänger sig
han försökte svänga sig men hon fick ur honom sanningen
belagt sedan 1782
3 med prep.med upp­träda på ett (av­siktligt) tydligt eller på­fallande sätt som kan upp­fattas som skrytsamt; särsk. med fina el. lärda ord och dylikt
någon svänger sig med något
han svängde sig med de senaste mode­orden från kultur­sidorna
belagt sedan 1738