publicerad: 2021  
svår svårt svåra
adjektiv
1 som kräver betydande an­strängning för att förstås, lösas, ut­föras eller dylikt
svårbegriplig; svårfångad; svårighet; svårskött; svårsåld
ett svårt ord; en svår fråga; en svår upp­gift; ett svårt beslut; en svår av­vägning
svår (för någon) (att+verb)
sam­arbetets svåra konst; allt är svårt i början; luften var svår att andas; hans stöddighet var svår att acceptera; hon hade svårt att dölja sin besvikelse (adverbial)
äv. i ut­tryck för (intellektuell) oförmåga i adverbiell an­vändning
han har svårt för sig i skolan
äv. i ut­tryck för ogillande i adverbiell an­vändning
hon har svårt för aggressiva människor; han har svårt för starka ostar
en svår nöt att knäcka se nöt
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska svar 'tung; stor; svår; vidrig'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'tung'; jfr ur­sprung till besvära
2 som inne­bär en hög grad av något (negativt)
en svår infektion; en svår sjukdom; svår klåda; svåra plågor; svår kyla; en svår storm; svår halka; ett svårt miss­tag
begå en svår synd; hon har svår astma; landet har drabbats av svår miss­växt; brist på mat, vatten och mediciner har försatt tiotusentals i svår nöd i den hög­länta terrängen; han skadade ryggen svårt i en fall­olycka (adverbial)
svår sjö se sjö
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
3 med prep. som har stark dragning till något (vanligen njutning eller dylikt)
SYN. begiven JFR lysten
svår på någon/något
svår på någon
svår på något
vara svår på spriten; han är svår på frun­timmer
belagt sedan 1887