publicerad: 2021  
svar svaret, plural svar, bestämd plural svaren
svar·et
substantiv
● yttrande eller dylikt som förväntas som reaktion på en fråga, en upp­maning etc.
SE svara 1 JFR respons
intervjusvar; telefonsvar
ett kort­fattat svar; ett ut­förligt svar; ett jakande svar; ett nekande svar; ett en­tydigt svar; ett ut­tömmande svar; ett und­vikande svar
ett svar (till någon) (på något/sats)
ett svar (till någon) (på något)
ett svar (till någon) (på sats)
svaret löd: "..."; stats­ministern gav ett obegripligt svar; hon ropade men fick inget svar
○ spec. i sam­band med prov
kunde du det rätta svaret på sista frågan?
○ äv. om annan språklig handling (el. tänkt handling) med liknande funktion
brevsvar; remissvar
han nickade till svar; hennes svar på kritiken publiceras i morgon; hon sökte i lexikon men fick inget svar
○ äv. om icke-språklig handling som ut­gör reaktion på liknande handling eller dylikt
svarsvisit; gensvar
bombningen av huvud­staden var super­maktens svar på terrorist­attacken
○ spec. i ett ut­tryck för mot­svarighet
Strasbourg kallas ibland för Frank­rikes svar på Venedig
bli någon svaret skyldig vara svars­lösofta in­för före­bråelser eller beskyllningar: hon argumenterade skickligt i debatten men blev än­då ofta fråge­ställarna svaret skyldig
få svar på tal bli av­färdad med ett svar som får en att tystnapolitikerna fick svar på tal av upp­retade föräldrar som protesterade mot ned­läggningen av skolan
ge någon svar på tal av­färda någon med ett svar som får honom/henne att tystnai intervjun gav han kritikerna svar på tal
som man ropar (i skogen) får man svar man får svar i samma stil som man frågar
stå till svars för något ta an­svaret för någotoch ev. bestraffas: kniv­mannen greps av polisen och får sanno­likt stå till svars för försök till miss­handel
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska svar; ur en ord­rot med bet. 'tala'; besläktat med svära; ev. av ljud­härmande urspr.