publicerad: 2021  
syskon syskonet, plural syskon, bestämd plural syskonen
sysk·on·et
substantiv
sys`kon
● person som har samma föräldrar som viss annan person
JFR bror, halvsyskon, syster 1
syskongnabb; syskonskap; syskonskara
någons syskon syskon till någon några är syskon
hon ska få ett litet syskon; hon fick all­tid ärva kläder efter äldre syskon
○ i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet
det syns att de är syskon för de är så lika
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för annat slag av nära personlig relation i sammansättn.
syskonsjäl
○ spec. äv. i ut­tryck för annan nära relation el. likhet i sammansättn.
syskonfartyg
belagt sedan 1000-talet (runsten, Botkyrka, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform sustkyn, fornsvenska systkin, syskon bildn. till syster