publicerad: 2021  
förtur för­turen för­turer
för|­tur·en
substantiv
fö`rtur
● läge där någon eller något har rätt att komma i fråga före andra t.ex. till utbildnings­plats el. tjänst
JFR företräde 1
förtursrätt; syskonförtur
förtur (till något/att+verb)
förtur (till något)
förtur (till att+verb)
de fick för­tur i förskole­kön; ärendet behandlas med för­tur
belagt sedan 1891