SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
täm`ja verb tämjde tämjt, pres. tämjer tämj·erfå (vilt djur) att foga sig efter människans vilja så att det bl.a. inte an­griper människor komm.zool.tämja en tigerspec.göra till hus­djur tämja en vild­hästäv. bildligtkontrollera (och dämpa) SYN.synonymtygla tämja sina begärspec. med avs. på natur­krafterkontrollera (för att kunna ut­nyttja) tämja vatten­kraftentämja ngn/ngtsedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tämia; gemens. germ. ord; bildn. till tam Subst.:vbid1-373827tämjande, vbid2-373827tämjning