publicerad: 2021  
tölp tölpen tölpar
tölp·en
substantiv
● ohyfsad och drumlig (mans)person
den tölpen frågade den ny­blivna änkan när hon tänkte gifta om sig
belagt sedan 1603; äldre sv. tylp, tylpel; av äldre tyska Tülpel med samma betydelse, till äldre nederländska dorp 'by', allt­så urspr. 'by­invånare; lantlig person'; besläktat med torp