publicerad: 2021  
tämja tämjde tämjt, presens tämjer
verb
täm`ja
få (vilt djur) att foga sig efter människans vilja så att det bl.a. inte an­griper människor
någon tämjer djur
tämja en tiger
spec. göra till hus­djur
tämja en vildhäst
äv. bildligt kontrollera (och dämpa)
SYN. tygla
någon tämjer något
tämja sina begär
spec. med av­seende på natur­krafter kontrollera (för att kunna ut­nyttja)
någon tämjer något
tämja vatten­kraften
belagt sedan 1385 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska tämia; gemensamt germanskt ord; bildn. till tam
tämjatämjande, tämjning