publicerad: 2021  
tömma tömde tömt, presens tömmer
verb
tömm`a
1 ofta med partikel, sär­skiltur av­lägsna hela inne­hållet från behållare eller dylikt, ofta genom hällning
någon tömmer (ur) något
tömma (ur) pappers­korgen; tömma (ur) spannen; tömma ask­koppen; brev­lådan tömdes två gånger om dagen
○ spec. i ut­tryck för att ha av­föring
tömma tarmen; tömma blåsan
○ spec. äv. (med av­seende på dryckes­kärl) dricka ur
han tömde öl­stopet i ett drag
○ spec. äv. med av­seende på lokal och dylikt (och i fråga om personer) utrymma
JFR evakuera
spel­hålan tömdes snabbt på folk när polisen kom
○ äv. bildligt
tömma sorgens bägare
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska töma; till 1tom!!
2 ofta med partikel, sär­skiltut låta av­lägsnas från behållare eller dylikt, och ev. flyttas över till annan behållare; vanligen genom hällning
uttömma
någon tömmer (ut) något (någonstans)
tömma soporna; han tömde ut väskans inne­håll på bordet; hon tömde sanden ur skorna
○ ofta med ton­vikt på över­föringen till den nya behållaren
tömma vin på flaskor
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
tömmatömmande, tömning