SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
takti´k substantiv ~en ~er takt·ik·enplanmässigt tillvägagångs­sätt an­passat efter situationens krav; ibl. om den konkreta detalj­utformningen av lång­siktig plan af.mil.JFRcohyponymstrategi maskningstaktikskrämseltaktiköverraskningstaktiklägga upp taktikenbyta taktikhans taktik att spela ut sina mot­ståndare mot var­andrataktiken gick ut på att stoppa motståndar­lagets kant­spelspec. i militära samman­hang(läran om) direkt ledning av stridande förband stridsvagnstaktikgeneralens taktik gick ut på att riva upp flankernaäv. om det konkreta stridsförfarandetbrända jordens taktiktaktiken att bränna och förstöra ett (eget) om­råde som fientliga styrkor kommer att in­taden brända jordens taktik har fram­för allt tillämpats med fram­gång av Ryss­land sedan 1738via fra., lat. av grek. taktike´ (tekh´ne) ’konsten att ställa upp en här till strid’, till tax´is ’ordning’; jfr syntax, taxonomi