SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ta`lare substantiv ~n äv. vard. talarn, plur. ~, best. plur. talarna tal·ar·en1person som håller tal komm.yrk.festtalareinvigningstalaremiddagstalaretalaren erinrade om familjens stolta traditionertalaren kom av sig flera gångerspec. i ett formel­artat ut­tryckjag in­stämmer med före­gående talareäv.person med (god) fallenhet för att hålla tal parti­ledaren var en lysande talaresedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. talare 2språk­brukare betraktad som före­mål för språk­vetenskapliga observationer språkvet.yrk.många talare o­gillar satser som ”hon är större än mig”sedan 1901