publicerad: 2021  
ris riset, plural ris, bestämd plural risen
ris·et
substantiv
1 (bunt) av­brutna eller av­skurna (torra) kvistar eller grenar
risbädd; risknippe; riskoja; björkris; fastlagsris; granris; tallris
han gick ut i skogen och samlade ris till brasan; bränna löv och ris
spec. (förr) som redskap för aga; ofta med tanke på själva agan
de tredskande pojkarna fick smaka riset
binda ris åt egen rygg (oavsiktligt) själv bi­dra med under­lag för kritikföre­taget har bundit ris åt egen rygg med sina rationaliseringar och ned­skärningar in absurdum
ris och ros eller ros och ris kritik och berömut­bildningen fick både ris och ros i ut­värderingen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ris 'små­skog; kvistar; plågo­ris'; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med rista
2 ofta koll. låg buske vanligen med tanke på dess ovan­jordiska delar (av hop­gyttrade grenar el. kvistar)
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 ett sädes­slag med små av­långa korn ett grund­läggande födo­ämne i en stor del av världen, bl.a. Östasien
risfält; risodling
sär­skilt om de vita grynen
polerat ris; lång­kornigt ris; kokt ris
ibland äv. om mot­svarande mat­rätt
curryris
ris à la Malta
belagt sedan 1328 (förteckning över kostnader vid begravningen av Upplands lagman Birger Persson (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska ris; av lågtyska ris med samma betydelse; av grek. or´yza med samma betydelse
4 ålderdomligt en äldre enhet för räkning av papper
ett ris (något) ett ris (av något)
1 ris = 20 böcker = 500 ark
belagt sedan mitten av 1400-talet (Fyra handlingar rörande Vadstena klosters privilegier); fornsvenska ris; via tyska av ita. risma med samma betydelse; urspr. av arab. rizma 'packe; bunt'