SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tamburi´n substantiv ~en ~er tamb·ur·in·enett slag­instrument som består av ett trum­skinn upp­spänt i en ram med rasslande metall­skivor musikspela tamburinslå på tamburinsedan 1773av fra. tambourin ’liten trumma’; jfr tambur, tamburmajor Jag bringar druvor, jag bringar rosor, Jag skänker i av mitt unga vin; På alla stigar, på alla kosor Jag slår den ljudande tamburin.Carl Snoilsky, Inledningssång (i Italienska bilder, 1865)